Det är inte så lätt att göra rätt val när man verkligen vill men kan inte för man är rädd att förlora något, mista det man varit med om, bli ensam. Hatar att varje dag vara tvungen att tänka fram och tillbaka. Varje gång så hoppas man på att det ska förändras och därför accepterar det. Det var ju så bra då, och den gången var det perfekt. Med duger det? Ska man gå tillbaka till sitt förra liv och få vara med om överraskningar gång på gång, eller ska man stanna här och aldrig veta vad som händer, gå och vara orolig. Det verkar inte hända någon förändring. Så börjar tröttna en del.
torsdag 21 februari 2013
vad är det som händer
HalLoJ! Hade jätte mysig kväll igår men några tjejer från klassen, go middag och efterätt och annat majjjys :) Skönt med lov, tyvärr har jag en del plugg men det får vänta för olyckligt nog har har blivit lite smått sjuk så kan inte sitta och läsa den skiten. Vad mer har hänt? Nä skolan rullar på och jag blir bara tröttare och tröttare på den efter varje dag. Mamma fyllt 50 vilket jag inte direkt har märkt av då hon flydde till Stockholm och inte ville bli firad, sen va hon inte så intresserad av mig när hon kom hem. Annars har 2013 varit drygt hittills känner mig lite smått lurad av mig själv. Det är inte så här jag vill ha mina minnen från ungdomen.
Det är inte så lätt att göra rätt val när man verkligen vill men kan inte för man är rädd att förlora något, mista det man varit med om, bli ensam. Hatar att varje dag vara tvungen att tänka fram och tillbaka. Varje gång så hoppas man på att det ska förändras och därför accepterar det. Det var ju så bra då, och den gången var det perfekt. Med duger det? Ska man gå tillbaka till sitt förra liv och få vara med om överraskningar gång på gång, eller ska man stanna här och aldrig veta vad som händer, gå och vara orolig. Det verkar inte hända någon förändring. Så börjar tröttna en del.
Det är inte så lätt att göra rätt val när man verkligen vill men kan inte för man är rädd att förlora något, mista det man varit med om, bli ensam. Hatar att varje dag vara tvungen att tänka fram och tillbaka. Varje gång så hoppas man på att det ska förändras och därför accepterar det. Det var ju så bra då, och den gången var det perfekt. Med duger det? Ska man gå tillbaka till sitt förra liv och få vara med om överraskningar gång på gång, eller ska man stanna här och aldrig veta vad som händer, gå och vara orolig. Det verkar inte hända någon förändring. Så börjar tröttna en del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag bryr mej visst om dej, Älskar ju dej.
SvaraRaderaMen känner mej utnyttjad som mamma, tagen för givet. Får sällan kredit för allt jag gör.
Orkar inte ha det så.
Puss min älskling!
stäng allt dåligt ute.... människor som drar ner dej ska du bara skita i! de finns bättre att få tag på! o jodå mamma bryr sej om dig :D men hon vill väl såklart oxå känna sig speciell ibland! ta inte så hårt på livet :) du är ung o du kommer gå på måna nitar innan allt blir rätt! låt saker få bli fel ibland de går alltid att rätta till <3
SvaraRadera